En av de allra vanligaste sakerna som finns på människors lista över saker att göra innan man dör (en så kallad Bucket List) är att hoppa fallskärm. En anledning till att det blivit så populärt att göra är dels för att man kan hoppa tandemhopp och inte behöver kunna något själv utan hoppar med en erfaren instruktör. Detta gör att det är säkert men fortfarande exakt lika spännande och roligt.
Jag frågade min 73-åriga pappa vad so fanns på hans bucket list och en av sakerna var just att hoppa fallskärm. Så vi gjorde slag i saken och när han fyllde år så tog jag med honom till Skydive Syd] utanför Eslöv i Skåne för hans första fallskärmshopp. För mig var det mitt andra fallskärmshopp. Mitt första fallskärmshopp var för nära 10 år sedan, något jag kommer ihåg med stor glädje (till skillnad från bungy jumping...fy 17!)!
Att hoppa fallskärm är egentligen rätt enkelt och kräver väldigt lite i form av förberedelser eller liknande. Vi kom till fallskärmsklubben, registrerade oss och betalade. Sen fick vi hjälp att ta på oss våra selar och lite enkla instruktioner om hur hoppet skulle gå till och de få saker vi behövde tänka på (hur vi skulle hålla händerna under fallet, hur vi skulle landa osv)...sen var det dags att stiga på planet!
Planet man hoppar ifrån är ett vanligt sportflygplan där man tagit ur alla säten så att det är helt tomt. På sidan (i vissa fall längst bak) är luckan man går in genom - och sedan även hoppar ut genom. Vi hoppar in i planet och strax därpå lyfter vi från den stora gräsplätten utanför Eslöv.
Jag har personligen viss höjdskräck (till skillnad från min pappa) och kände i början att det pirrade rätt duktigt medan man fortfarande kunde se marken. Allteftersom vi kommer högre och högre upp blir dock höjdkänslan mindre påtaglig och det blir mindre pirrigt. Sen börjar vi komma upp över molnen vilket är riktigt härligt men då vet jag också att det börjar bli närmare närmare själva hoppögonblicket. Jag kollar med min pappa under hela stigningen och han är hur cool som helst och inte speciellt nervös alls.
Till slut är det då dags. Vi får signal att vi nått hopphöjden och jag har massor av olika känslor i kroppen på en samma gång. Den starkaste känslan är att det ska bli riktigt kul men jag får också den där känslan av "Nej, jag vill inte!" utan att den på något sätt så att den tar över. Det spär mest bara på spänningen och adrenalinet. Jag är fast beslutad att göra det.
Först ser jag pappa susa ut från planet och han försvinner snabbt, snabbt under mig. Sen är det min tur.
Vi sätter oss, som planerat, på dörrkarmen. Jag lutar mig bakåt mot instruktören och sen välter vi framåt ut i fritt fall. Det suger till ordentligt i magen och jag halvropar något osammanhängande, sen fångas vi upp av "luftkudden" som skapas när man nått maximal hastighet innan luftmotståndet börjar bromsa en. Luften som kommer emot mig är som en stor jetstråle och när jag öppnar munnen bara strömmar det in luft! Det är riktigt, riktigt roligt och jag kan inte sluta le!
Intrycken man får under fritt fall går lika snabbt som vi faller. Det känns som att hjärnan jobbar i överfart för att fatta vad som händer och sen helt plötsligt säger det whoop och så har fallskärmen vecklats ut. Vi sjunker sakta ned mot marken och det är faktiskt nu jag tycker det är som läskigast! Höjdkänslan är återigen närvarande och jag hänger och dinglar i en sele. Jag kan njuta av nedfärden och det är kul när vi medvetet går in i en spiralliknande rörelse men jag känner mig ändå rätt lättad när vi börjar närma oss marken. Vi landar på rumpan (!) i gräset och jag är säkert nere på marken igen.
Pappa, som ju hoppade ut efter mig, har tagit betydligt längre tid på sig och landar nära 1.5 minut efter mig. Han är rätt yr/åksjuk av nedfärden men påtagligt nöjd, framförallt med den rätt absurda känslan av själva uthoppet. Det är också uthoppet som lever kvar mest i mitt minne. Det är en otroligt overklig känsla att "jump out of a perfectly good airplane" som det heter bland fallskärmshoppare!
Att hoppa fallskärm ÄR en fantastisk upplevelse och långt ifrån så läskigt som man kan tro, i alla fall om man jämför med tex bungy jumping. Själva uthoppet är väldigt speciellt (och lagom läskigt), frifallet är helt underbart och sen är det lite magkittlande med själva fallskärmsdelen. Det är definitivt något man bör ha med på sin bucket list och se till att göra också - det är aldrig försent!
Hoppa fallskärm som upplevelsepresent
Här kan du boka en fallskärmshoppning som upplevelsepresent kring olika större städer i Sverige.
Notera att kommentarerna är ett sätt att publikt kommentera en sida/artikel på Presenttips.se. Det du skriver i en kommentar postas för alla att läsa här (inklusive namn, dock EJ epostadress). Kommentarer med privata data som tex personnummer, adress, telefonnummer etc raderas omedelbart. Vill du skriva enskilt till Presenttips.se så skicka istället ett mejl på info@presenttips.se.
Det finns inga kommentarer än.